Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Termometern har parkerat stadigt runt trettiogradersstrecket den senaste veckan och fjorden kokar. Varenda fläck med havsutsikt upptas av en norsk husbil och vägarna är kraftigt underdimensionerade, som varje juli.
Mitt i detta rullar Clandestino in. Jag tänker att det måste vara en logistisk mardröm att planera denna festival, men tackar och tar emot möjligheten att bryta semesterlunken med högkvalitativ kultur utan att behöva åka till stan.

Clandestino Botnik, Clandestinofestivalens mera lata, lössläppta lillasyster är tillbaks för sjätte gången. Belägen mitt i absolut ingenstans i Bohuslän, men med goda grannar i form av Gerlesborgsskolan och konstnärernas kollektivverkstad, lyckas man dra till sig både de redan Clandestinofrälsta från Göteborg och den del av lokalbefolkningen som faktiskt sökt sig hit på grund av det kulturella klimatet.

Och helt omöjligt verkar det inte vara att rådda. Tidigare års två dagar har utökats med ännu en och i år öppnar portarna redan 16.00 på fredagen. Två hela dygn av teater, utställningar, uppläsningar och framförallt musik.

Vi ställde några frågor till clandestinos nestor. Aleksander Motturi denna första skälvande dag:

Att arrangera Clandestionos botnikupplaga måste vara en logistisk mardröm. Hur kommer det sig att ni återvänder år efter år?

Ja, vi är just tillbaka efter en nattlig vandring i skogen där vi försökte placera en flotte på ett kärn som ska fungera som scen för en konsert i gryningen. Längtan efter att få återuppleva den typen vyer som man kan se däruppe är outsläcklig. Det är helt omöjligt att inte vilja återvända till denna magiska plats.

Rekordmånga biljetter sålda i år och tre dagar istället för två, hur stor kan festivalen bli?

Festivalen kommer inte bli så mycket större om vi får bestämma. Vi kommer inte nödvändigtvis boka fler artister i alla fall. Vi måste däremot tänka på hur den på bästa sätt kan utmana vår tids växande högerpopulism, hur den kan inspirera till en kraftfull kamp mot den typ av ideologiproduktion som möjliggjort Breivik bara några mil norrut för att inte nämna Israels pågående massaker av hundratals barn i Gaza. Att visionera om ett alternativt kulturliv som vägrar anpassa sig till huvudfårans krav och riktlinjer är för oss viktigare än frågan om vi ska bli större. På sätt och vis bär festivalen vittne om hur svårt det är att bidra tills normalisering av det mångkulturella diagrammet på en och samma gång som den för oss som är här visar hur fullt av överraskningar livet kan vara.

Musik – konst – teater… Kan du ge några tips på måste-se?

Ögonblicken som skapar magin på plats är förstås högst personliga. Många skulle säkert säga Mulatu Astatke, José González eller Mariam The Believer. Jag tror att Senyawas konsert kan bli unik i sitt sammanhang (om vi lyckas snickra ihop flotten). Samtidigt är jag förälskad i den analoga afrotechno som King Aiysoba framalstrar i kombination med alla konstfilmer, litterära experiment och föreställningar som festivalen erbjuder. Fast vem vet? Kanske är det den mongoliska strupsången av Althaï Kangaï som man inte får missa? Eller en poetisk tipspromenad över ängen när dimman ligger tät över tältlandskapet?

Jag har ett otroligt musikminne från när Atri N’assouf från Niger plötsligt stod där i ladan under festivalen 2010. Blev knockad, helt utan förvarning.
Och trots att jag just nu kanske ser allra mest fram emot att se José Gonzalez på lördag (alltså: Gonzalez på gården där jag pallade äpplen som barn, weird!!!) så är jag ganska övertygad om att det är nåt helt annat som kommer slå undan mina fötter.

FREDAG 25 JULI 2014
16.00 | Insläpp (tältare) | Åkern bakom Botnik Studios
16.30 | Galleri Box | Botnik Studios (vernissage)
17.30 | Författarpresentationer | Gerlesborgsskolan
18.00 | Angereds Teater: Exil | Gerlesborgsskolan
19.00 | Angereds Teater: Bananhuset | Gerlesborgsskolan
19.00 | Elena Wolay | Botnik Studios
21.00 | Chrysta Bell | Botnik Studios (gården)
22.00 | Elena Wolay | Botnik Studios
23.00 | Mulatu Astatke | Botnik Studios (gården)
00.00 | King Ayisoba | Botnik Studios (ladan)
01.30 | Dj Sosasonya | Botnik Studios (ladan)

LÖRDAG 26 JULI 2014

10.00 | Galleri Box | Botnik Studios
12.00 | Guidad visning | Gerlesborgs Konsthall
14.00 | Angereds Teater: Exil | Gerlesborgsskolan
15.00 | Angereds Teater: Bananhuset | Gerlessborgskolan
16.00 | Guidad visning | Gerlesborgs Konsthall
16.00 | UKON | Tipspromenad från Gerlesborgsskolan
17.00 | Midaircondo | I skogen ovanför Botnik Studios
18.00 | Senyawa | I skogen ovanför Botnik Studios
19.00 | Althai Khangai | Botnik Studios (ladan)
20.00 | José González | Botnik Studios (gården)
21.00 | Mariam The Believer | Botnik Studios (ladan)
22.00 | Neshema | Botnik Studios (gården)
23.00 | Erotic Market | Botnik Studios (ladan)
00.00 | Alo Wala | Botnik Studios (gården)
01.00 | D WattsRiot | Botnik Studios (ladan)

SÖNDAG 27 JULI 2014

10.00 | Galleri Box | Botnik Studios
10.00 | Sumie | Botnik Studios (ladan)
11.00 | Jamika Ajalon & Mara Lee | Botnik Studios (ladan)
11.30 | Pär Thörn & Andrzej Tichý | Botnik Studios (under trädet)
14.00 | Guidad visning | Gerlesborgs Konsthall
14.00 | Plattform Produktion: Hemlig söndagsmatiné | Botnik Studios + Gerlesborgsskolan

Proffstrick för en bättre vistelse:

Botnik Studios ligger allra längst inne i en havsvik. Längst där inne går det dock inte att bada. Fina badplatser finns däremot både till höger och vänster om du har tålamod att ta dig en bit. Cykel är att föredra…
Åt höger hittar du Gerlesborg (badplats precis nedanför konstskolan, klippdyk vid Hunnepall bakom de gamla magasinsbyggnaderna)
Åt vänster hittar du först bad stegen vid Grönvik (ca 2 km bort), vid infarten till Bovallstrand finns Skomakareudden (sandstrand) och längre ut, bad delux, på Badholmarna där du kan komma i vattnet på alla sätt som går att tänka.

Läs mer »

Göteborgs-Posten är landets näst största morgontidning med en räckvidd på drygt en halvmiljon läsare per dag. Genomslagskraften bedöms därför vara mycket stor och därav följer ett stort ansvar på objektiv och allsidig rapportering. GP:s rapportering kring krogutredningen har varit omfattande, kanske till och med oproportionerligt stor, men däremot kan jag inte tycka att den lever upp till kravet på objektivitet.

Mycket av en dagstidnings löpande verksamhet handlar om att rapportera om begångna brott. Det handlar om allt från rena manschettbrott, korruptionsskandaler till gängproblematik i förorterna samt fyllskallar som testar hållfastheten i varandras näsben på Avenyn en fredagskväll.
Att odla bra kontakter med polismyndigheten är därför A-O hos en nyhetsjournalist.
Utan kontakter och utan poliskällor: Ingenting.

På GP råder en lite märklig situation. GP är uttalat nämligen politiskt liberal till sin hållning, Folkpartistisk t.om. Vid ett flertal tillfällen har Peter Hjörne själv tillsammans med ledarredaktionen öppet efterlyst sans och balans i debatten kring krogarnas öppettider, man har kritiserat docent Fredrik Spaks rapport och man här från ledarhåll debatterat för ett behållande av femtillstånden.
Hur många av GP:s drygt en halv miljon läsare läser samvetsgrant ledarsidorna varje dag?

Vi kommer till själva problemet, nämligen den att journalisterna på samma tidning lever i en helt annan verklighet. De måste vårda sina källor och är därför angelägna om att behålla en god relation till sina uppgiftslämnare.
Det kan röra sig om anonyma poliskällor med också om personer på högsta ledarnivå.
Ofta får de stå oemotsagda, och särskilt allvarligt blir detta då Göteborgspolisen agerar part i ett mål som nu är föremål för intensiv debatt.

Den senaste tidens rapportering i Göteborgs-Posten har följt en given mall.
Ärendet presenteras lättfattligt för Svensson vid frukostbordet. Politiker i Social resursnämnd vill stänga, på polisens begäran. Poliser faller dem i talet
En snabb åsiktspoll bland politiker som uttalat sig för eller mot i frågan, en snabb läsarundersökning och saken verkar vara biff.
Behöver man expertuttalanden och citat ifråga går man – hör och häpna – antingen till forskaren själv (nykterhetsdebattören Fredrik Spak) eller polisens ledning som aktivt verkar för en förkortning av serveringstillstånden.

Ingenstans några kritiska röster. Bara någon enstaka borgerlig politiker som pratar om att saken behöver utredas mer. Eller lägger ut texten om hur viktigt ett ”levande nattliv” är för Göteborg som turiststad. Eventuellt kan någon tjomme som dragit igång ett fackeltåg få komma in.

Jag förstår problemet med att hitta experter från Fem-sidan. Ofta är de krögare, med eget intresse i frågan.
Men varför tillåts några få personer från polisledningen – som faktiskt initierat hela den politiska processen – stå oemotsagd?

Jag slår upp dagens tidning. Och läser med stigande häpnad.

– Gatubilden förändras drastiskt efter klockan tre, det är en farlig miljö och en hätsk stämning. Säger poliskommisarie Lennart Ronnebro.
Svensson vid middagsbordet förfasas givetvis, och politikerna tar intryck. För de har ju inte ens läst den rapport som polisen själva tagit fram i februari 2011 (Nattliv, Thomas Pettersson), och som tvärtom inte alls styrker det faktum att det är krogar med femtillstånd som utgör problemet.

Ronnebro kan ha rätt i en sak (rapporten är bristfällig). Tiden mellan 03.00-04.00 är det som stökigast på Avenyn, därefter följer tiden 02.00-03.00. Men det är ingen dramatisk tendens, och statistiken baserar sig dessutom även på intervallet söndag till torsdag då inga krogar har öppet till fem.
Inte ens när man särskiljer fredag-lördag från övriga utkristalliserar sig någon särskild tendens, utöver att det tycks ske en senareläggning av inrapporterade anmälningar natt efter lördag kontra natten innan.

Jag läser vidare:
– Om krogen stänger klockan tre kommer människor gå ut tidigare, gå hem i tid och hinna hälla i sig mindre alkohol.

Hur är det då med fredagarna? Fredagar betyder för många kroggäster After-Work och erbjudanden är många, särskilt på nämnda avenyn.
Folk börjar supa redan vid 17 och häller sedan i sig allt vad de kan för sedan blir det ju dyrare!
Skall vi förbjuda afterwork? Har Ronnebro någonsin besökt Andra Långgatan en tisdag en kvart innan stängning, då folk kastar sig mot baren för att beställa de sista ölen?

Jag läser polisens egen rapport, den är bara 12 sidor lång. Har politiker och GP:s journalister läst den?

Den genomgående trenden som kan utläsas är att de största problemen inträffar när krogarna stänger, och folk beger sig hem eller i riktning mot snabbmatsrestauranger och mot hållplatserna.
Detta mönster upprepar sig under veckorna, då avenykrogarna stänger 02 eller senast 03.
På helgerna sker en naturlig förskjutning då öppethavanden är längre.
Är inte detta common sense?

En komplikation i rapporten är benämningen ”krogrelaterat brottslighet”. Författaren Thomas Pettersson inser här själv problemet, men uppfinner sedan glatt två olika kategorier: Indirekt- och direkt krogrelaterad brottslighet.
Enkelt uttryckt är ”indirekt krogrelaterat brottslighet” kopplat till krogarna på Avenyn på så sätt att den troligen inte skett om där funnits några krogar överhuvudtaget. Detta obeaktat det faktum att brottsligheten inte ens skett inne på krogarna eller ens utanför.
Utan krogarna skulle vi ha de vanliga brotten: Bilstölder, vandalism, butiksinbrott. Okej.

Angående den andra kategorin – Direkt krogrelaterad brottslighet – får Pettersson ånyo problem. Han erkänner till och med att han inte kan besvara frågan på ett korrekt sätt. Till grund för sin rapport har han enbart använt sig de platsrelaterade angivelser som finns upptagna i SHR:s register och ställt dessa mot polismyndighetens händelserapportering!

Det går ju inte att ta ett steg på Avenyn utan att man har en krog inom tio meters avstånd!
Om jag drar kniv mot en annan fyllskalle utanför La Gondola en fredagkväll, är det då krogrelaterat våld?
Eller om jag ”tror” att jag blivit av med min mobiltelefon inne på samma ställe, och som jag sedan måste anmäla för att få ut några försäkringspengar?

På tio-i-topplistan över krogrelaterad misshandel ligger inte helt förvånande några kända nattklubbar med femtillstånd. Trädgårn, Parken och Park Lane ligger figurerar.
Men samtidigt utgörs det stora flertalet av pubar och restauranger med tillstånd till 02 – och 03. Värst under vardagarna är ställen som Rockbaren och Babar, men återfallsförbrytare som McDonalds, Burger King och 7-11 tillsammans med olika kebabhak står för en stor andel av statistiken.
Var hörs ropen om att stänga snabbmatsrestaurangerna?

Park Lane är det enda femöppna stället inom områdesdistrikt Lorensberg. Samtidigt är det stället där på gatan där det är som mest aktivitet mellan 4-5, på övriga etablissemang på gatan tidigareläggs festandet något.
Det är lite tradition att man avslutar kvällen på Park Lane, och så har det varit de senaste 17 åren.

Då är det inte konstigt att stället ligger i topp av misshandelsstatistiken. Men bryter man ner samma statistik har huvuddelen dessutom inte utspelat sig inne på krogen, utan i värsta fall i krogkön där en förfördelad person blir nekad inträde och tjafsar, varvid bråk uppstår med kanske upp till fem motanmälningar som följd rapporteras.

En del anmälningar kommer från ordningsvakterna själva i samband med narkotikabeslag.
Det anser sig inte polisen ha tid med, i alla fall mellan 03 och 04, utan ger då istället rådet att spola ned det på toaletten!

Jag läser vidare i GP:

– Det är inte rimligt att avsätta så stora polisresurser som man gör bara för att en liten grupp vill vara ute till tidigt på morgonen, säger Lennart Ronnebro.

Då undrar jag vad det är Ronnebro syftar på, då det enligt polisens schemaläggning endast finns 4 st polisbilar i tjänst under dessa två timmar, och de har som uppgift att bevaka hela Göteborg?
Eller det faktum att den ”lilla klick” samma poliskommisarien anspelar på enligt Park Lanes VD Magnus Albrektsson snarare uppgår till hela 665.000 personer per år bara under dessa timmar?
Det kan möjligen vara en felräkning, jag vet ej, men kan Ronnebro (eller GP!) i alla fall bemöta det?

Det finns ytterligare en intervjuad i GP:s artikel. Maria Taube är sektion för akutsjukvården på Sahlgrenska.
Hon är oroad av ett utbrett blandmissbruk bland ungdomar och unga vuxna I Göteborg. Stora resurser går åt att vårda dem som fått i sig för mycket alkohol och droger, vilket kan vara ett resultat av alltför många timmars festande spekulerar hon.

Bland annat ser Maria Taube GHB-missbrukare komma in medvetslösa och det är ju inte bra. Men på vilket sätt menar hon då att detta kan kopplas till krogen?
De flesta som kommer in har ju inte ens befunnit sig där, är underåriga, och mig veterligen går det inte att beställa GHB eller rökheroin på Berså?

Jag är inte emot att nämnda personer får uttala sig i expertfrågor till Västsveriges ledande nyhetsorgan.
Jag vill inte tiga ihjäl Fredrik Spak, inte heller Lennart Ronnebro eller Maria Taube. Jag vill inte ens tiga ihjäl Dario Espiga som dock gömmer sig för pressen och vägrar svara på frågor.
Men jag efterlyser en mer sansad pressrapportering från GP:s sida där en debattsidas sk expertvittnesmål rimligtvis står i paritet med antalet tillfrågade från motståndarsidan.

Jag vet till exempel att SHR försökt komma in i debatten med nytt underlag under onsdagens utskottsmöte. De fick inte ens lämna några stenciler.
Istället reduceras de som vill ha kvar femtillstånden till en klick fyllskallar alternativt krögare som bara vill tjäna pengar.
Det är inte värdigt en öppen debatt och det är inte värdigt Göteborgs-Posten.

Det är märkligt att Göteborg nonstop är en av få kanaler där kritiken mot utredningen sker öppet, och att jag som enskild skribent tycks vara den enda som orkat läsa de handlingar som faktiskt ligger till grund för flosklerna som nu breder ut sig.
Man behöver inte hålla med mig i slutsatserna.
Men bör banne mig som journalist se till att göra sin läxa.

Källor:

GP 11 februari sid 6: ”Polisen står fast om krogtiderna”
Nattliv: En kortfattad rapport om Centrala Göteborg. Författare: Thomas Pettersson
M.fl.

Arvikafestivalen har sedan starten 1992 varit alla synthares egna lilla favoritfestival, och med bokningar som Kraftwerk och Einstürzende Neubauten sattes lilla Arvika vid randen av Glafsfjorden på musik- och mediakartan. Under sena 2010-talet avlöste publikrekorden varandra – med breddat musikaliskt program som t.ex Kent, Håkan Hellström och In flames, och ekonomin verkade vara tryggad. Men 2010 upplevde man ett dramatiskt publiktapp och prognoserna för 2011 har varit synnerligen illavarslande. Nu är det definitivt slut.

Troligen är det nya cityfestivaler som Way Out West som inledde Golgatavandringen, och när slutligen Hultsfred återuppstod från de döda – med tyska festivaljätten FKP Scorpio som tung finansiär i ryggen – förlade festivalen till samma helg i ett slags Chicken race så innebar det troligen slutet.

Nu undrar man vad som kan hända med bokningar som Front 242, Aphex Twin och Röyksopp? Kanske kan någon göteborgsk arrangör med matjord i fickorna snyta åt sig dessa och kanske inleda en ny, spännande era på nyräddade Storan?

Vi publicerar nyheten tillfälligt här, då vårt Webbhotell ligger tillfälligt nere. Vi hänvisar i övrigt vidare till www.goteborgnonstop.se

Nya sidan är klar

Hädanefter är det den här adressen som gäller:

Ex Libris

En gång jobbade jag hos en av Göteborgs bättre bokhandlare. Det skulle vara någon månad men det blev fem år, diverse sommarjobb och tvivelaktig anställningsstatus inräknat. Min önskan, min hemliga önskan att bli poet, och om jag inte kunde det – jobba nära böcker – den dog där.

Det här var Eckersteins som på den här tiden uttalades Ekkerrsteeiiin med tydlig örgrytediftong och överdriven betoning på den sista stavelsen. Man hade en del märkliga exemplar som kunder vill jag lova, Hoho!

Det här var på den tiden kunden alltid hade rätt och en förvirrad dam kunde förirra sig in i lokalerna, stappla fram till kassan och begära fram ett otummat exemplar av ”sju sorters kakor”, dödahavsrullarna eller som det fallet jag tänker på – en kautschuk! Och sedan snäsa på det där överklassiga sättet som bara gamla tanter med pärlörhängen och sjuor på kungsportsavenyn ärvda av Kreuger kan.

Jag tänker på den stackars sjuttonåriga praktikanttjejen som stod i kassan och fruktade den gamla och skröpliga men alltjämt sylvassa damens ogillande – hur hon febrilt och närsynt försökte knappa in ordet ”kautschuk” på det icke förlåtande tangetbordet i tron att det kanske var en författare som skulle uppenbara sig ur datamaskinens skrymlen som om det vore den helige graal.

Jag råkade veta vad en kautschuk (suddigumm!) var, trollade fram tockent ur butikens miljarder små fack och skrymslen och räddade den unga damen och butikskedjans rykte bland öfvre överklasstanter på avenyn.

Men fan vet var de tar vägen idag när man ser samma kedja stapla 800 ex av samma Paulo Coelho bok ovanpå varandra i samma trave samtidigt som man inte ens kan gå in i en butik och fråga efter en okänd författare som hette Anton Tjechov utan att mötas av en stjärtkliande tonåring i Cheap monday-jeans och rosa tandkött som inte ens försöker hitta den.
För jag vill inte ha en livsstil på köpet när jag går in i en bokhandel. Jag vill inte ens ha en cappuccino.
Jag vill bara att du hämtar min bokjävel.

Jag skall inte nämna kedjan högt men den heter Akademibokhandeln.

Läs gärna våra andra välbalanserade undersökande reportage om Akademibokhandelnsgruppens vägval.
Om fusionen med Norstedts och den nya andan.


Den ”Nya” Akademibokhandeln

Jonas Schwartz på Svanen

Jonas Schwartz har en svårsmält röst som kan smälta vilket säreget hjärta som helst. Nya singeln är inspelad av Kalle von Hall som står bakom det mesta i slyngelväg i 031-land och ikväll spelar han på Svanen.
Vi ställde några frågor över en raspig fiberoptiklinje och fick – hör och häpna – svar!:

Kan du berätta lite om din musik?

Jag skulle väl säga att det är någon form av melankolisk pop.
Det är nog den bästa beskrivningen jag kan ge, men jag är väldigt förtjust i slingor och bygger mycket av dramaturgin i låtarna kring det.
Det är svårt att förklara det där, inte för att musiken i sig är särskilt komplex men ändå.

Har du någon musikalisk släktskap med några andra artister, för att ge en bild sådär?

Jag hamnar nog någonstans mellan ”Nicolai Dunger” och ”Weeping willows”. Inte för att jag lyssnar jättemycket till dem just nu men jag tror dem har satt sina spår.
Annars Lyssnar jag mycket på Mattias Alkberg för tillfället.

Hur ser du på göteborgsscenen just nu?

Jag tror att jag har blivit lite trött på den, det beror nog på att man dras med den hela tiden när man är härifrån och hör tugget hela tiden.
Joel Alme har gjort två sanslöst bra skivor, och är väl det bästa jag har hört från Göteborg det senaste åren.

Svanen @ Jazzhuset
Torsdag 22-03
18 år // 60 kr

Rolling Stones borde ha fråntagits alla sina instrument och vägrats ström någon gång runt 1980. Kanske tidigare än så.
Det blir som hur som helst inte mycket mer Rock’n’roll än Rolling Stones tidigt 70-tal och kanske allra mest alla producenters mardröm dubbelalbumet Exile on mainstreet. Året var 1972 och jungfrur 72 meter från scenkanten fick täcka underlivet för att inte bli spontangravida.

Dokumentärfilmen Ladies and Gentlemen: The Rolling Stones spelades in under en kaotisk turné 1972 strax efter det att Exile on Main street släppts och innehåller unika upptagningar från fyra konserter i Houston och Forth Worth, Texas.

Filmen har restaurerats från 16mm film till HD-kvalitet och 5.1 surroundljud, i nära samarbete med Mick Jagger och Keith Richards. 22 juni 2010 filmades en intervju med Mick Jagger i London, som kommer att utgöra introduktionen till konsertfilmen som sänds exklusivt 16/9-20/9Bio Roy dagligen 20.30.

Ladies and Gentlemen: The Rolling Stones
Bio Roy 16-20 september 20:30

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 27 andra följare