Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 mars, 2010

Den här texten kan handla om mobiltelefoner. Eller om kärlek.

Själv vet jag inte riktigt var det skall sluta. Vet det inte än idag, fastän problemet är lika urgammalt som decenniet

Åren var kring 98-99, folk hade hemtelefoner och hemdatorer sponsrade från jobbet till ett alldeles för oförmånligt pris.

Jag hade en mobiltelefon, som jag fått av min yuppiefar. Den var klädd i mahoghnyimitation och vägde säkert sex kilo. Man skulle kunna freda ett mindre afrikansk land bara med det massförstörelsevapnet.
Tiden var inte riktigt med mig, jag hade EN kompis som också hade mobiltelefon och vi kunde ringa varandra från var sin stollift i Kitzbühl. Då var man fräck.
Sedan kunde man ringa de vanliga numrena (hemtelefoner) för gigantiska belopp. SMS? Det fanns inte.

Jag träffade en stor kärlek vid den tiden. Hon var indie.
Så jävla indie att hon inte ens fattade det själv. Låtar kan skrivas om det.
Jag följde med henne hem och hon tullade mina fickor: Ut trillade min min mobiltelefon, på sex kilo med mahognyimitation. Mobiler var inte Indie.
Jag hade en. Men. Jag. Ljög.
Jag sa att det var en grej som jag behövde i mitt jobb
Herregud.
Jag jobbade i en bokhandel.

Något halvår senare hade hon också skaffat mobiltelefon (också pappa inblandad) och ringde mig glatt från andra långgatan, men kunde inte förmå sig själv att gå framåt samtidigt för att sladden inte skulle räcka då. För så exakt var det.
Att man kunde gå och prata i telefon samtidigt var en stor tekniktröskel.

Men jag svarade. Vi var ihop i sju år och har fortfarande samma mobilnummer. Fast jag försöker loosa det ibland kan jag ju det utantill. Ve.

Read Full Post »

En gång i tiden var jag vän med en tjej som hette Camilla. Hon var nog en av få tjejkompisar jag kunnat hålla mig från att ligga med. Hon var bra på att laga mat, rätt snygg naken och verkade av någon oförklarlig anledning uppskatta mitt sällskap.

Vi kunde ringa varandra mitt i natten efter havererade ragg, och prata dirty talk tills vi somnade. Bara en gång var det nära att det hände på riktigt. Vi var i hennes konstiga etagelägenhet på arsenalsgatan och jag skulle gå upp för trappan där sovrummet och även badrummet var. Jag skulle bara pissa.

Av någon anledning trodde hon nog att jag skulle gå lägga mig i sängen, och säger ”okejdå, men du får ta av dig kläderna i alla fall”. Dum som jag var fattade jag inte galoppen, och grämer mig lite för det idag. Vad kan hon ha menat liksom? Vi kan väl ligga då, men du får ha skorna på?
Jag gick och pissade.

Camilla och jag brukade gå till Parkan. Dvs Park Lane och inte det som finns nuförtiden: Parken. Parkan är göteborgs enda nattklibb med påtvingad självakting. Här har alla precis i hela världen varit.
Rod Stewarts försats ligger begravd i de sunkiga soffdynorna.

Vad kan vara lämpligare än att ingjuta en smula tonårskuk i det stället? Någon som inte har varit där kanske inte omedelbart förknippar avenyn med citytränade svennar och kass housemusik?

C.Aarmé spelar imorgon, på PARK LANE. Friday i´m in love har åtminstone flyttat dit tillfälligt och you better believe it. = sant. Det är faktiskt en av världens bästa band.
23 – 05
(det skall bli kul)

Read Full Post »

Handen på hjärtat, kära Live nation, EMI, gud, systembolaget och han som hittade på TREO. Hur väl har ni marknadsfört den där turnén? Vem kläckte idén? Någon ”musikintresserad” kille med en powerpointpresentation som just upptäckt Times New Roman? Ingen fattar.

Har någon inte fått sparken så borde någon få sparken.

Bandet är det väl inget större fel på dock, Elias and the wizzkids spelar.

Pustervik 21.00
På scen: 22.00
Pris: 100:- + admin avg
Åldersgräns: 18 år

Read Full Post »

Mr Zimmerman hade många sidor. Ett sida var att hade så många sidor att folk kände sig obekväma i hans närhet.

För hur skulle folk förhålla sig till en person som kunde sätta på radion och säga ”hey that´s a good song” och ha glömt bort att det faktiskt var han som skrev den. Och pårökt som ett höghus skriva ytterligare en instant classic.

En sida var när han drattade omkull med en motorcykel och blev kristen. Inte många kan ha hängt med på den överstegsfinten.

Nu är det gudstjänstfestival och i Hagakyrkan blir det tribute till den sidan av Bob Dylan. Med bland annat Valdemar, Mattias Hellberg och London Community Gospel Choir.


Torsdag 11 mars
Hagakyrkan
19:00 – 20:30

Read Full Post »

Det verkar som om Café Publik öppnar igen. Igår när vi gick förbi var det upplyst, baren var påfylld och röster på andra långgatan skvallrar om att det blir nyinvigning ikväll.

Med helt annan personal dock så gamlingarna kommer väl troligen aldrig att sätta sin fot där.
Men hur mycket man än ser tillbaka på Publiks glansdagar var aldrig just kundvänligheten deras starka sida, utan de kunde tvärtom vara rätt dryga och köket gjorde ingen glad på slutet hur mycket än folk försöker inbilla dig det.

Säga vad man vill om Kings Head och folket bakom som nu tar över Publik men de är ändå trevliga även mot folk som inte jobbar på Forsman & Bodenfors eller har en egen skivbolagsetikett. Så vi får väl hoppas att det blir bra till slut trots allt. Och att det inte bara blir ett nytt hangout för Kings headkids med CSN-klippkort. Eller ännu värre, alla jävla tyska utbytesstudenter.

Read Full Post »