Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Adore Music’

Jonas Schwartz har en svårsmält röst som kan smälta vilket säreget hjärta som helst. Nya singeln är inspelad av Kalle von Hall som står bakom det mesta i slyngelväg i 031-land och ikväll spelar han på Svanen.
Vi ställde några frågor över en raspig fiberoptiklinje och fick – hör och häpna – svar!:

Kan du berätta lite om din musik?

Jag skulle väl säga att det är någon form av melankolisk pop.
Det är nog den bästa beskrivningen jag kan ge, men jag är väldigt förtjust i slingor och bygger mycket av dramaturgin i låtarna kring det.
Det är svårt att förklara det där, inte för att musiken i sig är särskilt komplex men ändå.

Har du någon musikalisk släktskap med några andra artister, för att ge en bild sådär?

Jag hamnar nog någonstans mellan ”Nicolai Dunger” och ”Weeping willows”. Inte för att jag lyssnar jättemycket till dem just nu men jag tror dem har satt sina spår.
Annars Lyssnar jag mycket på Mattias Alkberg för tillfället.

Hur ser du på göteborgsscenen just nu?

Jag tror att jag har blivit lite trött på den, det beror nog på att man dras med den hela tiden när man är härifrån och hör tugget hela tiden.
Joel Alme har gjort två sanslöst bra skivor, och är väl det bästa jag har hört från Göteborg det senaste åren.

Svanen @ Jazzhuset
Torsdag 22-03
18 år // 60 kr

Annonser

Read Full Post »

Kl 20 ikväll spelar Kim Wilde tillsammans med Fibes oh fibes på Liseberg. En i raden av besynnerliga samarbeten. Vem minns t.ex inte bröderna Gibb och Carola?
Man funderar ju lite på vem som har legat med vem för att få ihop just den här konstellationen.

Officiell för och efterfest är i alla fall på Kontiki. Skivbolagen Wonderland och Adore har inlett samarbete för kvällen och vi får se lite olika bandkonstellationer bakom skivspelarna.

Läs mer här

Adore + Wonderland records
Inofficiell Kim Wilde efterfest @ Kontiki
Onsdag 23 juni
17:00 – 01:00
Gratis inträde

Read Full Post »

Árstíðir betyder årstider. Det är också en av de mer spännande band-
bokningarna denna våren. Ibland är timingen perfekt.
Att fånga ett band precis på gränsen till det internationella genombrottet. En högdräktig indiansommardag i maj när solen känns som ett varmt kvinnobröst mot armen.

Árstíðir släpper en ny skiva också, den är självbetitlad. Den går säkert att köpa på morgondagens konsert. Du kan lyssna på det på myspace också och säkert läsa en hel del om det på internet. Jag kände att det blev rätt torftigt så jag ställde några frågor istället.

Frontmannen och låtskrivaren Ragnar Ólafsson har bott flera år i Sverige så det gjorde konversationen oväntat okomplicerad.
Här är är svaren. Håll tillgodo.

Vad betyder Árstíðir? Personligen skulle jag vilja ha det till Årstider, då musiken inför mitt inre för tankarna till ett landskap filmat i ultrarapidgenom årtidernas växlingar. Är detta en svårartat romantisk vanföreställning eller är jag något på spåren?
Ja, mitt i prick skulle jag vilja säga. Árstíðir är helt enkelt det isländska ordet för årstider. När man bor på Island är det svårt att ignorera årstidernas grymma kontraster och hur dessa påverkar ens sinnesstämning. På vintern är det mörkt mest hela tiden, och ett mörkt vemod kommer över en. På sommaren är det ljust dygnet runt, tiden verkar stå stilla och det ligger ett sagolikt skimmer över hela tillvaron – kroppen behöver mindre sömn och hamnar i ett otroligt kreativt tillstånd. Vårt bandnamn kom sig väldigt naturligt, då våra låttexter ofta anspelar på just årstider och väderart.

Du har ju uppenbarligen bott i Sverige i många år. Ibland tänker jag mig att t.ex göteborgs musikscen, som ändå är rätt vital, måste ha vissa beröringspunkter med hur det är att idka musikalisk/konstnärlig verksamhet i en liten nation som Island. Både Göteborg och Island är så litet att man måste samarbeta och alla känner varandra, dessutom måste de rikta sig utåt internationellt redan från början eftersom den egna marknaden inte är stor nog att bära det ekonomiskt av egen kraft. Många isländska band har slagit stort (nåja) internationellt, så även från Göteborg. Tankar kring detta?
Göteborg och Reykjavík har många gemensamma nämnare. Bägge städerna är ”små storstäder”. Det finns något kreativt i sådana miljöer, då det finns en vital mångfald, men på samma gång är städerna inte så stora att man försvinner i myllret. Precis som du säger finns också solidariska drag i sådana musikscener då folk i större utsträckning samarbetar istället för att tävla.

Men det som är viktigast är att både Göteborgare och Reyk-víkingar (som dom kallas som bor í Reykjavík) har en typ av jävlar anamma som jag verkligen diggar. Man spottar i nävarna och går och gör saker och ting istället för att snacka om dom.

Om jag skall försöka placera den musik av er jag hört låter det mer som amerikansk Prärie och Irländsk sagolegend än storstad. Fast kanske Reykavik ändå? Vad lyssnar ungdomar på för musik i Reykavik till egentligen? Är det mycket inhemskt eller är det Lady Gaga för hela slanten?
Det är kul poäng som du nämner att musik kan låta ”storstad”. Man brukar ofta förknippa storstäder med snabbare och mer pulserande musik. Reykjavík är lite av en kameleont i det avseendet, då man kan vandra ner en pulserande bargata till takten av Lady Gagas senaste, och samtidigt blicka över hustaken, se på bergen som omger staden och tänka på naturen och de öppna vidderna.

Detta återspeglas I Reykjavík musik-klimat (de som besökt Iceland Airwaves festivalen vet vad jag snackar om) där vitt skilda scener och musikstilar blandas ihop nästan promiskuöst.
Sedan kan man märka trender som att musik med folkmusik-influenser har blivit populärare efter bankkrisen, och folk väljer mer isländsk musik. Men Lady Gaga spelas flitigt på nattklubbarna också, och det är väl bra det?

Gör ett eget försök att beskriva er musik? Referenser? Olika medlemmarnas bakgrund i olika separata musikprojekt?
Vad siktar ni på nu? Fler turnéer?

Vår musik kan väl bäst beskrivas som en vemodig folkmusikinspirerad akustisk pop-historia. Men ibland kommer tyngre passager som hämtar inspiration från olika sorters rock musik – detta märks speciellt på våra live spelningar då vi ofta kör lite häftigare live-versioner av låtarna.

Medlemmarnas bakgrund är så bred det bara går, och spannar nog över de flesta genrer. Alla medlemmarna har dessutom andra projekt vid sidan av Árstíðir som inte låter det minsta som Árstíðir. Men en gemensam nämnare är väl att vi alla har en förkärlek för akustisk vacker musik, och Neil Young är väl en slags husgud i replokalen.

Angående turnerandet så verkar vår musik tilltala folk från hela Europa, och just nu haglar erbjudanden om spelningar. Vi har exempelvis precis bokat en turné i Ryssland, vilket lär bli spännande.

Om ni fick göra en cover på precis valfri låt/akt ur musikhistorien, vilken skulle det bli då? Och motsatt, vem skulle ni vilja gjorde en cover på en av era låtar?
När vi är ute och reser så jammar vi mycket på covers för vår egen skull – låtar som vi älskar. Låten Clothes of Sand med Nick Drake är en låt som vi tänker ta en dag, men det måste göras med stor respekt.
Om vi fick välja så skulle vi gärna att Tom Waits gjorde en cover av låten Ages – det skulle vara intressant att höra!

Missa för allt i världen inte Arstidir imorgon. det kan bli riktigt jävla bra.

Dessutom spelar Jonas Schwartz och det är ju en bonus. Som. Heter. Duga.
Här är en intervju med honom också.


Árstíðir + Jonas Schwartz @ Pusterviksbaren
Torsdag 27 maj
21:00 – 02:00
Ålder: 18 år
Pris: 80kr

Lätt väl spenderade 80 kronor..

Read Full Post »

The Percivals gör slamrig garagerock som knullar dina trumhinnor. Det behöver inte vara så jävla nydanande alltid, räcker att det är bra. Vi nämner Ramones, vi nämner kinks. Man kan till och med nämna Hives utan att få stryk.

Ni släppte ju ny skiva och hade release nu på Pustervik i fredags. Måste ju kännas bra eller? Hur gick spelningen? Tappade någon ett plektrum, slog sönder gitarren i hybris, glömde bort texten eller annat noterbart?
-Det känns helt okej. Vi verkar ha fått en bra kapten vid rodret i form av Adore. Eller om man vänder på det: det hade kunnat vara mycket värre 😉
Spelningen i sig gick bra. Mycket folk och trevlig atmosfär. Något noterbart var det väl inte. Lord Hans spelade sönder ett plektrum.
Vi börjar kunna vår skit vid detta laget. Även jag kom ihåg alla texter, vilket sällan hänt tidigare.

Trots att ni mig veterligen inte släppt något tidigare verkar ni ju vara ett gediget liveband med bland annat spelning i Talinn innanför västen. Hur i jössenamn hamnade ni där av av alla ställen?
-Ja, som sagt, vi börjar kunna våran skit. Det har blivit några svängar på bland annat Rockbaren, Slicky Fitters och Storan. I stan (Göteborg) är det Scandinavium och Ullevi som vi inte spelat på ungefär. Men de känns lite för öppet för min smak ändå. Trångt och svettigt är gött.
Tallinn-resan blev av på grund av att en vän och supporter hade kontakter på ett rederi som åker mellan Stockholm, Tallinn, Helsingfors och Gdansk.
Han var skyldig oss sedan tidigare. Vi fick välja stad, och det föll på Tallinn. De förlorade själarnas stad. Varför vet jag inte, men kul var det. Vi spelade på en lokal pub och sov på fartyget. Vad jag kommer ihåg av den resan var att ester är några jävlar på att dricka vodka och paddla kanot.

Är det live man upplever er bäst eller på skiva? Känns som man skulle få en lätt aggressiv körstil om man lyssnade på er i bilen.
-Vi är som att gå på Bio. Visst, det är helt okej att pilla in i datorn hemma, men det vi gör avnjuts bäst live i fullstorlek.
Kul att du tar upp det med bilen. Vi i The Percivals förespråkar nämligen Road Rage. Det gör bilkörningen lite roligare. Det ger det lilla extra. DLK – Dricka sprit och hålla käften är ett bra val på om man vill ha ut lite undantryckta känslor. Bäst vid 110 sträcket på en 30 väg.

Ni refererar till klassisk garagerock i förhandstipsen, bland annat Ramones och Kinks. Med kostymerna och smeknamnen allt kan man ibland inte låta bli att tänka på The Hives. Slår ni mig då?
-Man refererar gärna till vad man kan när de ska förklara saker som är nytt för en. Vill du dra en parallell till Hives får du gärna göra det. Var min gäst. Det är ett ytterst bra band. Men glöm inte att dra den mellan Hives och The Kinks/Beatles också.
Tyvärr är det för få band som vet hur man ska klä sig när det dukas till fest. Men som svar på din fråga: Av mig får du inte stryk. Men kanske av Lord Hans.

Vad kan vi vänta oss av er i framtiden? Spelningar eller låtar på gång?
Planen nu är världsherravälde, eller bara lyckas ta oss till Borås nästa helg, den 19 mars. Då lirar vi med Jonas Schwartz igen fast denna gången på Trädgårn’ i Borås, som sagt. En fot framför den andra så kanske vi hittar till Tallinn än en gång. Vem vet?


Yours truly
Prince Filip of M.W.

Read Full Post »

Göteborgssonen Jonas Schwartz har hajpats lite smått bland stadens musikskribenter och bloggare trots att ganska lite musik finns ute att lyssna på. Några spelningar har det dock blivit som genomgående fått positiva reaktioner, bland annat på Pustervik.

Nu på onsdag 10 mars släpper han en trespårssingel på Adore Music och firar av detta med releasefest och spelning nu på fredag, även detta på Pustervik. Samtidigt släpper bolaget även The Percivals varför en dubbelkonsert är helt logisk.

Vi bestämde oss för att försöka ta reda på lite mer om dessa artister, och först ut är Jonas Schwartz som ställde upp på en improviserad intervju över en raspig fiberoptiklinje (facebook):

Kan du berätta lite om din musik?

Jag skulle väl säga att det är någon form av melankolisk pop.
Det är nog den bästa beskrivningen jag kan ge, men jag är väldigt förtjust i slingor och bygger mycket av dramaturgin i låtarna kring det.
Det är svårt att förklara det där, inte för att musiken i sig är särskilt komplex men ändå.

Har du någon musikalisk släktskap med några andra artister, för att ge en bild sådär?
Jag hamnar nog någonstans mellan ”Nicolai Dunger” och ”Weeping willows”. Inte för att jag lyssnar jättemycket till dem just nu men jag tror dem har satt sina spår.
Annars Lyssnar jag mycket på Mattias Alkberg för tillfället.

Hur ser du på göteborgsscenen just nu?
Jag tror att jag har blivit lite trött på den, det beror nog på att man dras med den hela tiden när man är härifrån och hör tugget hela tiden.
Joel Alme har gjort två sanslöst bra skivor, och är väl det bästa jag har hört från Göteborg det senaste åren.

Du släpper första 3-spårs singeln utav 3 det här året, med releasefest på Pustervik nu på fredag. Känns bra eller?
Ja det blir ju det första jag och bandet släpper ifrån oss, och det känns som att musiken är mogen nog att släppas nu. Kommer bli en mycket trevlig kväll på fredag.

Be there.

Read Full Post »